fem bilder på mig bara

idag har jag varit hemma från skol för jag är förkyld, yr, trött. jag steg upp tidigt och såg två avsnitt julkalender och drack kaffe i sängen. sen gick jag upp och kokade gröt. och åt den. sen minns jag inte i vilken ordning allt skedde men jag gick och handlade mat pust pust det var jobbigt. hämtade paket. sen har jag skrivit och läst och läst bloggar. tänkte blogga en dikt jag skrev för ett tag sen men jag vet inte om jag gillar den längre såatteh det blev så här istället.

 

 

 

hej. här va jag igårkväll när jag skulle "planera min vecka", "plugga" eller nåt sånt.

 

 

 

 

hej. här va jag i det goa plagget byxdress. ser även trött ut.

 

 

 

hej. här drack jag kaffe säkert tidigt.

 

 

hej. här var jag i SOMMAR i UPPSALALÄGENHETEN. 

 

 

hej. här va det vår och jag hade min smoothieperiod. alltså. gjorde så goda och lyxiga och drack till frukost och mellis.

 

åh vill bara blogga bra saker för ofta är ni världens gulligaste som skriver snälla saker till mig. då vill jag vara världens gulligaste och skriva bra saker till er. det går sisådär. 

 

 

 

10 bokfrågor


Jag fick tio frågor, mest om böcker, passade till mig av www.ofbooksandbirds.blogspot.com 

Blev fett glad pga en av mina bästa bloggar! Bra att ha något att blogga! Kul frågor! Jag ska egentligen skriva tio nya frågor men jag orkade inte riktigt..

 

 

1. Vilken bok läser du just nu?

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie (i skolan)

Jag är Ozzy av Ozzy Osbourne (för att min kille ba om du läser den här, läser jag en bok som du tycker om)

Vitt blod av Lukas Moodysson (ba för att jag vill)

 

2. Vilka tre böcker tror du att du kommer läsa härnäst?

Alltså. Min bokläsning är mycket strukturerad så jag vet vad jag kommer läsa. Av mina egna böcker står följande på tur: 1. Sommarhus senare av Judith Hermann 2. Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen 3. Katharina Blums förlorade heder av Heinrich Böll. Av biblioteksböckerna står följande på tur: 1. Gudar och odjur av Denise Mina 2. Under all denna vinter av Negar Naseh (SER FRAM EMOT DENNA SÅ MYCKET!! HOPPAS DEN ÄR BRA!) 3. Drottningen av Rottnevik av Kringlan Svensson & Nanna Johansson. Om det sen blir en av mina egna eller bibliotekets beror på om jag ligger i fas med återlämningsdatumet och lite annat.

 

3. Varifrån hittar du böcker du ska/vill läsa?

Mestadels bloggar tror jag. Förut läste jag tidningen Vi Läser, då fick jag mycket tips därifrån. Men oftast går jag bara kring på biblioteket och ser nåt namn jag kanske hört eller så.

 

4. Vilka är de författare som du läser allt utav?

Hade en tanke för kanske ett år sen då jag tänkte att jag skulle läsa allt av vissa författare, liksom utforska ett helt författarskap. Jag började men sen dog det ut lite. Har nog inte läst allt av någon riktigt. Har för avsikt att läsa allt av Monika Fagerholm, åtminstone. (Har för avsikt att läsa ca alla böcker i hela världen som jag kan läsa men ja ja.)

 

5. Hur går dina tankar när du ska ge bort boktips/böcker?

Ger nog oftast bort böcker jag själv tyckt om och så brukar jag tänka lite på vad personen i fråga tycker om för böcker. Den senaste boken jag gav bort var Modianos Lilla smycket. Tyckte Modiano verkade svintråkig!! Tills en lärare som tyckt om Modiano länge pratade om honom i en timme, då ba wow, jag vill verkligen läsa honom. Så hade jag en vän som fyllde år och jag tänkte att hon brukar tycka om klassiska romaner som är typ lite melankoliska och märkliga. Igår skrev hon till mig: alltså lilla smycket är så bra. Det var ju kul. Jag vill också läsa Modiano. 

 

6. Hur ser din handstil ut?

Känns som att jag byter handstil en gång i månaden. Men detta är min senaste anteckning i skolan som jag skrev i måndags. Skriver nog ganska otydligt ibland. Till exempel ser det nästan ut som att jag ska klippa bort venen av musiken men jag ska klippa bort resten...

 

 

7. Vilka är dina favorit-tv-serier-topp 5?

Beverly Hills

Sex and the City

Breaking Bad

Våra vänners liv

Skärgårdsdoktorn

(Ser ej så mycket serier. Ba dokusåpor och dejtingsåpor egentligen. Men de jag sett ser jag om och om igen pga gillar så mycket.)

 

 

 

8. Vilken musik lyssnar du på när du är ledsen?

Lyssnar mest bara på musik när jag åker buss eller tåg. Annars bara radio. Detta är den senaste listan jag gjorde som jag lyssnar på när jag åker buss nu.  http://open.spotify.com/user/evelinasvejd/playlist/5LHQ9ySrGKwdKhepIc6jDH

 

9. Vilken är din sorgligaste film?

Åhhh alltså är typ fett dålig på film!!!  Har några älsklingsfilmer som jag ser om och om igen. Två av mina favvofilmer är Happy End och Blue Valentine. Och alltså ja. Båda dom är ju sorgliga. Typ Blue Valentine när dom är i Cindys pappas kök och dom båda vet att det är slut nu och att det måste va slut men dom vill kanske inte riktigt det och Dean slår i väggen och ba vill bli en bättre person.  Och sen kramar han dottern och går och ja… Sad. Buhuhu.

 

10.Vilka adjektiv skulle du använda för att beskriva dig själv?

Trött, tyst, ambivalent. 

 

 

 

det jag tänker skriver innan jag somnar

jag måste börja skriva dagbok igen.

Måste börja skriva med versal i början av mening, gemener sedan.

Jag måste börja skriva lyrik - 

om lyrik är det jag vill skriva.

(då kan jag ju visserligen strunta i det där med att ha ordning på bokstäverna.)

 

Jag måste börja simma.

jag tror att jag vill det.

Simma.

Läsa mer.

Promenera.

Laga mat - inte bara värma upp.

Sluta se på dokusåpor bara.

Börja lösa korsord.

Sluta tycka att det är så jobbigt att tvätta håret.

Borsta också (jobbigt.)

 

Bli bättre på att:

1. vakna när jag ska vakna

2. somna när jag ska somna

 

Skaffa mig:

Pengar

Eget kök

Gymkort

Jobb

Fler leopardmönstrade trosor med hög midja

Fler fina kläder

Stadigare hand (p.g.a eyelinern.)

1 Vilja (kunna bestämma saker, sluta vara likgiltig, önska någonting.. något med livet)

 

ibland måste jag bara krypa ihop till en litenliten boll

Ibland när jag reser mig upp snabbt efter att exempelvis ha legat i sängen och tittat på en dokusåpa, så känns det som att jag ska svimma. Det svartnar för ögonen och i några sekunder gungar hela tillvaron. Då är det tur att jag har min kille Olle som kan fånga upp mig, om jag någon gång skulle falla ihop på mattan. Men än har jag inte gjort det. Än har jag bara väntat tills saker har börjat stå stilla innan jag sätter den ena foten framför den andra.

 

Jag är verkligen väldigt kär i min kille Olle. Jag menar: verkligen kär. När jag ser på honom ser jag rosa fluffiga moln. När jag känner på hans kropp känns det som silke. Jag visar min kärlek genom att suga av honom varje kväll, precis innan han ska till att somna. Och varje dag han kommer hem efter jobbet har jag lagat någon riktigt köttig rätt med mycket sås till. Han tycker att jag är dålig på att visa min kärlek. Jag förstår inte vad han menar. Han säger att jag inte behöver suga av honom varje kväll. Att det ”liksom, ja. Maarja, jag känner mig nästan våldtagen av dig ibland.” Jag förklarar för honom att ”inte skulle jag våldta dig! Jag är ju så himla himla kär i dig. Man våldtar inte någon man älskar.” Då brukar han säga att nej och förlåt och ”jag vill faktiskt bara sova nu”. Jag brukar hota med att lämna honom för grannen Pär då. Därefter stönar han tills jag tycker att jag är klar. Ibland när vi är salongsberusade brukar vi skoja om att jag har haft sex med Pär. Olle tror inte att muskulösa män med skäggstubb faller mig i smaken. Saken är den att jag har haft sex med Pär. I cykelförrådet. Det är ingenting Pär eller jag brukar prata om. Men varje gång vi har gårdsstädning brukar han slå till mig på rumpan lite fräckt, jag svarar med att stoppa in min tunga i hans mun. Sen hånglar vi bakom syrenen.

 

Olle älskar mig. Jag tror att jag vet det. Vissa dagar måste jag bara krypa ihop till en litenliten boll. Då klappar han så fint på mig. Han frågar vad det är tre gånger i rad. ”Vad är det?” Jag svarar alltid ”ingenting.” Han kanske frågar igen. ”Vad är det? Vad har jag gjort?” Alltid tror han att det handlar om honom själv. Att han har diskat i fel ordning igen eller att hans hud har blivit för sträv. Då blir jag arg. Alla mina känslor beror ju inte på honom. Det säger jag inte. Viker ned huvudet in mot kroppen istället. Då blir Olle arg för att jag säger att det är ingenting när det är någonting. Ja, kanske är det till och med allt.

 

Ibland när det där alltet svämmar över mig ritar Olle hjärtan i imman på badrumsspegeln efter att han duschat. Så efter jag har duschat så ska jag se all kärlek han vill ge mig. Han vill nog att jag ska tycka att det är romantiskt. Att jag ska le lite. Men hur skulle jag kunna le när det känns som att hela världen tränger in i mitt inre och vrider om. Olle kommer med så lätta lösningar. Fingertoppsdrag på spegelglas. En depression mindre.

 

Läkaren säger faktiskt att jag är deprimerad. En reaktiv depression. Den uppkommer som en reaktion på yttre händelser. Säger han också. Han undrar vad detta är för händelser som lett till det här deprimerade tillståndet. ”Är det en pojkvän eller flickvän som är dum mot dig?” frågar han. Han har nog aldrig tänkt på att det kan vara jag som är den dumma flickvännen. Att ondska kan gro inne i en och göra så att man bara måste krypa ihop till en litenliten boll så att ondskan ska ha svårare att breda ut sig. Dessa späda axlar, det tunna håret, torra läpparna – kan väl aldrig skada någon? Jag ser väldigt vän ut. Jag böjer mig lite fram mot honom som att jag ska berätta en hemlighet, viskar för att öka spänningen. ”Min kille diskar gafflarna före glasen. Han målar hjärtan i imman på badrumsspegeln. Dessutom tror jag att han röstade blått i riksdagsvalet. Därför låter jag grannen Pär röra vid mig bakom syrenbusken.” Läkaren dunkar och lyssnar och tömmer mig på blod. Allt visar sig vara perfekt. Så han skriver ut ångestdämpande piller. Han säger att det inte behövs någon psykolog. Han säger att hälften av alla unga tjejer mår dåligt. Som att det bara är så, som att det är så det ska vara. Det finns jättemånga tjejer som jag. Som faller ihop på mattor, kryper ihop till små bollar, slutar svara på tilltal, lagar mat men inte äter, är så stressade så de till slut springer in i en vägg eller så trötta att de stiger upp klockan fyra och går och lägger sig klockan nio. Jag är bara ännu ett empiriskt bevismedel på att statistiken stämmer. Allt är i sin ordning.

 

Jag tar bussen till Ica. Köper fläskkotlett, bearnaisesås, frusna potatisklyftor, två tomater. Jag möter Pär i porten men vi säger ingenting till varandra. Det är jag som är den onda flickvännen. Jag lagar mat till Olle, nynnar samtidigt, tänker att allt inte känns så mycket ikväll. När jag hör nyckeln i låset springer jag dit och möter Olle med en kyss. Hans kind känns som silke under min hand som placerar sig där. Olle diskar och jag duschar. Jag drar med fingertoppen bredvid hans lilla sneda hjärta i imman, vill svara med ett hjärta. Men skriver istället över hela spegeln: Du är mitt rosa kärleksfluff.

 

På kvällen när vi ligger i sängen och har oralsexdiskussion, efter att Olle sagt ”jag vill faktiskt bara sova nu”, säger jag ”jag har haft sex med Pär.” Olle är tyst i en sekund men skrattar sen. ”Men älskling, börjar du bli attraherad av stånkande muskelberg som lyfter jättetunga saker bara på skoj?” Jag tänker att jag älskar Olle. Verkligen älskar. ”Ja, mitt kärleksfluff. Ibland behöver en flicka som jag någon som kan lyfta en över djupa vattenpölar.” Olle killar mig i sidan. Jag fnissar. Efter en stund är vi alldeles tysta. Jag skär tystnaden i små bitar som ramlar ner till marken och låter genom att säga ”Ibland när jag reser mig upp snabbt känns det som att jag ska svimma. Om jag någon gång skulle svimma – skulle du fånga mig då, innan jag faller till marken?” Bara för att vara helt säker.

 

 

godmorgon

 

godmorgon. jag vaknade nyss. jag har höstlov den här veckan. idag ska jag diska, boka tvättid, lämna tillbaka böcker till biblioteket, handla mat, läsa, skriva. 

 

fredag lyssnar på radio alldeles ensam minns bloggen

 

hej.

tänkte att jag skulle blogga. hade även tänkt infoga några bilder men min kamera har jag visst förlagt (det blev iallafall en liten bild från min instagram. blomman och kissen har jag på min vägg bredvid sängen. nu har jag även en bild på min lillebror och en serie om mens där.) däremot när jag letade efter kameran hittade jag en asfin svart polotröja som jag inte har ett minne av att jag sett innan!?! det var glädjande.

 

jag tycker om att ni läser min blogg. kommenterar och så. skickar mejl. det är väldigt fint även om jag blir alldeles blockerad i huvudet varje gång jag ska skriva här. nu om dagarna går jag på folkhögskola och skriver och läser. det är verkligen bra. hela det här året känns som att jag bara kan andas ut lite. jag bor i en uthyrningsdel i kallhäll. innan bodde jag här med en ung tjej. hon hade två fåglar och jobbade som telefonförsäljare. nu bor jag med en dam som tycker om att sy. jag vill nog aldrig plugga på universitet igen. vill nog bara knega på snabbköpet, läsa när jag är ledig, ha ett eget kök. sånt vill jag i framtiden. jag tror inte ens att jag vill skriva. när det går dåligt att skriva mår jag verkligen dåligt. när det går bra mår jag visserligen väldigt bra. men jag tror aldrig att jag kommer kunna disciplinera mig att skriva när det inte är min huvudsakliga sysselsättning. jag vet helt enkelt inte om jag tycker att det är så himla kul, om det ger mig någonting. jag vill bara kunna ta hand om mina blommor (min cyklamen har dött), läsa många böcker, gå på bio en gång i månaden. nu skriver jag iallafall en text i veckan och det känns bra.

 

nu skulle jag kunna skriva att jag ska blogga oftare. men jag vet inte om det kommer hända. jag vet inte vad jag kan skriva mer än mina spontana konstiga texter jag skriver en kväll innan inlämning. jag skulle kunna skriva om sånt jag läser kanske men min kamera har liksom inte dykt upp under tiden jag skrivit det här, så alldeles bildlöst blir det. ville även sälja kläder men det är också svårt utan bilder. (hade den där himla härliga appen plick där jag sålde kläder men den fungerar inte för mig längre.)

 

nu ska jag äta godis och läsa stridsbergs happy sally. jag tycker inte alls den är så bra som drömfakulteten och darling river. men hennes språk! och havet! iallafall är den snart slut. då ska jag börja i kalmars jägarinnor av tove folkesson. min lärare tipsade mig om den efter att ha läst den jackie-filmmanus-läppglans-texten. hon sa något om att det var mycket läppglans i den, eller jag minns inte riktigt. hur som älskar jag personliga boktips. och på baksidan är detta citerat ur boken: "Mantrat, nästan högtidligt i sin enkelhet. Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga." det gillar jag.  

 

hejdå. ses kanske snart.

 

När ni sover ska jag skriva era drömmar

 

Personer: Jackie, 15 år.

 

Scen 1

 

(Ett runt cafébord med stolar och koppar som om några just suttit där. Huvudpersonen, Jackie, står bredvid bordet.)

 

De viskar när jag säger att jag vill skriva om flickorna. Undrar: varför skriva, varför flickor, blir de kära någon gång, i vem i så fall. Men så har vi den här envetna tystnaden som gör att allting hörs för högt. Att det sjunger om deras hårtoppar när vinden kommer. Det är mina systerskapssystrar men vad deras kaffekoppar dånar när de dricker, ställer ner på bordet, dricker, ställer ned på bordet, dricker aldrig upp. Det var de jag skulle skriva om – hur de rör sig, vad de säger, vad de säger att de tänker innan de somnar. Jag visste inte om jag ville bejaka deras flickighet eller ta bort den helt. Om den ens fanns där. Åh, läppglanset. Jag vill att deras läppar ska reflekteras i solen. Jag vill att det ska stråla om dem var de än går. Jag vill bygga mitt skrivande på deras liv. Jag vill att de inte ska längta ihjäl sig efter kärleken så deras hjärtan har hunnit sprängas innan jag skrivit klart.

 

 

Scen 2

 

(Ett tonårsrum. Det är affischer på väggarna en byrå där några lådor är utdragna, där hänger det klädesplagg utanför som om någon valt kläder i en hast.)

 

När vi har idrott på fredagarna har minst tre av oss alltid mens. Då sitter vi kanske på mitt golv lutade mot sängen, drar tepåsar upp och ner upp och ner ur våra muggar och häller i tre skvättar mjölk, två gånger. Någon hes gitarröst sjunger och alla tycker om den och ingen tycker om den men snygg är den i alla fall den som rösten tillhör. Det tycker alla.

 

Rösten sjunger om allting som vi vet ingenting om. Om livslång kärlek som blir livets kortaste, att ta halsbloss på cigaretten, att få sånger dedikerade till sig. Men vad de inte vet när de lackar naglarna rosa och sen målar silvrigt glitter över, är att i nedersta lådan i min byrålåda finns tre pärmar och i varje pärm finns delar av dem. Och precis vartenda ord är till och för dem.

 

Den lila pärmen heter DET HÄR VILL INTE ENS DINA FÖRÄLDRAR LÄSA, den gula heter OM DU FÖRSÖKER EN GÅNG TILL BARA, den svarta heter DU KAN KÖPA EN FLYGBILJETT TILL CANNES REDAN NU ÄLSKLING. Jag vet att jag måste hänge mig till skrivandet om allt jag skriver ska hamna i den svarta pärmen. En gång läste jag om en författare som sa att hon skrev som för att rädda livet på någon, antagligen sig själv. Jag vill skriva för att rädda någon. Jag önskar att jag kunde skriva bort flickors ångest, flickors måsten, flickors lidanden, flickors komplex över kroppsdelar hår hud naglar lår attvaraellerintevara, flickors pojkar som förstör, flickors flickighet (eller skulle jag bejaka den?), flickors föräldrar som frågar för mycket och för lite på samma gång, flickors lärare som ser men inte ser, flickors kompisar som kommer att vilja utmana tävla – vemharlängsthår flestkillar finastnaglar. Det är flickorna jag vill rädda livet på men jag vet inte om jag kan.

 

 

Scen 3

 

(En skolkorridor. Papper ligger utspridda framför en bänk som om någon bara kastat dem där och inte brytt sig om var de landar.)

 

Jag är bara en flicka själv. Varför säger jag bara? Jag är en flicka och det är ALLT. Jag är bara en flicka och i den här skolkorridoren är det värt ingenting alls. I min byrå ligger filmmanuskript och alla handlar de om den här korridoren, gatan utanför, vägen som leder till hemmets trygga vrå, caféerna, bussarna som alltid tar oss bort och alltid hem igen. Om hur det känns att gå där, åka här, springa överallt - i den här skepnaden. Vad som händer när känslan förändras. När deras läppglans reflekteras i solen, när jag har skrivit om deras drömmar, när den svarta pärmen är sprängfylld. Då ska någon läsa och någon ska fatta att aj aj aj vad ONT det kan göra att vara femton i en småstad där moppepojkarna aldrig sover. Och några ska hylla mig på en scen för att jag kunde beskriva exakt så som det var och jag ska säga att det var dom där, det var dom där med de rosa naglarna med silvrigt glitter över som jag skrev för. Det är vi som räddar livet på varandra.

 

Fiktionen torkar dina tårar men gör dig inte till Sylvia Plath

Jag kallar dig M nu. Vilken initial jag ger dig spelar ingen roll. Du skulle kunna vara vem som helst (och ändå skulle du bara kunna vara du). M, det är på grund av dig (borde jag skriva tack vare dig. Det är tack vare dig jag skrev och läste som aldrig förr och det måste jag väl räkna som någonting gott). M, det är du som gör att jag bläddrar igenom mina anteckningsböcker en sen kväll och sedan vänder blad i Monika Fagerholms Den amerikanska flickan. Jag suckar över gammelfarmodern, bibliotekarien, som jag ibland tänker på och därför inte viker sidorna i romanerna, för det hade hon inte tyckt om. Jag är på jakt efter raden som ska kunna sätta ord på vad jag känner, så att jag ska kunna torka tårarna och andas ut; det är inte bara jag som har känt såhär, varit såhär, gråtit såhär.

 

Jag hittar det. Jag är inte kär. Det är bara ett tokigt skede jag genomlever nu. Jag kan andas igen. Tack Monika. Tack för att du skapade dina fiktiva flickor så att denna mycket verkliga flicka ska kunna skratta och säga: M, jag är ju inte kär i dig. Det är bara ett tokigt skede. Ett skede som kommer gå över och det kommer inte avslutas med ett brustet hjärta. För jag var ju inte kär och då kan inga hjärtan krossas.

 

***

Någon skriver ett mejl till mig. ”Från någon som ständigt har dåligt samvete över att en läser för lite böcker: exakt varifrån kommer ditt bokslukande? Familj av storläsare? Biten av radioaktiv bok som liten?” Jag har inte svarat på det där mejlet, det kom för kanske en vecka sedan. Kanske blir den här essän som ett svar, inte på varför jag läser, men varför jag aldrig svarade.

 

Wikipedia har en artikel som heter Läsning. Den säger att läsning är avkodning, förstående och tolkning av text. Jag vill säga att min läsning är andning, räddning och villkorslös kärlek. När vi läser tolkar vi inte texten, vi tolkar oss själva genom texten. För att göra det behöver vi inte ens förstå texten. Vi kan fånga upp en känsla, en rad eller författarens livsöde och kanske då, förstå oss själva lite bättre, men inte hela texten.

 

”Böcker är inte kokta morötter och knäckebröd med fettfritt pålägg” säger Jessika Gedin i sitt sommarprat från den 29 juni 2007. Man måste inte läsa, det är inte en grönsak på tallriken eller den dagliga motionen vi får höra att vi ska ägna minst en halvtimme. Det är så jag känner när jag läser mejlet som skickades till mig. Du ska inte läsa om du inte vill. ”Det verkar som att mitt läsande vore en indirekt anklagelse på deras läsande” säger Gedin också. Hon säger att hennes sommarprat ska handla om läsning som identitet. Det är medelst läsningen jag har funnit alla de identiteter jag har iklätt mig.

 

Fiktionen är någonting som vi kan spegla oss i. Genom fiktionen ser vi vad vi är och vad vi inte är, vad vi kan bli och vad vi inte kan bli. Vi kan låtsas vara någon i fiktionen och vi kan bli någon i fiktionen. När jag var tio gick jag ständigt bredvid en person som liknade mig. Hon hette Elisabeth Wakefield och jag hette Jessica och vi bodde i ett stort hus med en mamma och en pappa som var kära. Alla mina problem löstes alltid upp.

 

Jag hette inte Jessica men jag brukade vilja klä mig som min lillebror. Mina föräldrar var inte kära och vi bodde i små lägenheter istället för ett stort hus. Kanske var insikten drabbande när den ibland kom, när jag vände mig och jag var ensam. Men stundvis fick den mig att sträcka på ryggen med vetskapen att jag alltid hade en syster bredvid mig.

                                                          

***

Under jullovet, när M och jag inte är i samma stad, (det har visserligen ingenting att göra med att jag väljer att läsa den här boken nu. Men faktumet att vi inte är i samma stad gör att min kropp trängtar så att varje kroppsdel gör ont och allt jag läser kanske drabbar mig lite extra) läser jag Lena Anderssons, då, nya roman Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Vad jag inte vet då är att du också läser Egenmäktigt förfarande (det är sådant vi pratar om senare, när vi ligger i din säng) och vad jag inte vet är att du tycker lika illa om Ester Nilsson som jag gör och vad ingen av oss heller vet är att jag kommer att bli Ester Nilsson och du kommer att bli min Hugo Rask.

 

Utan författarna hade jag kanske aldrig ens känt mig så dragen till dig. Jag tänker på Sylvia Plath och Ted Hughes. Jag läste Sylvias dagböcker i ett helt år kanske, identifierade mig. Hon var ung, jag var ung, hon skrev, jag skrev, hon hade ont, jag hade ont. Hon träffade Ted och en passionerad romans inleddes. På grund av (tack vare?) Sylvia och Ted förkastade jag alla som bara strök mig medhårs och pratade med ord som var invirade i rosa sammet. Jag ville att kärleken skulle få mig att gråta, jag ville att vi inte skulle prata alls. Och M, vi pratade väl inte alls?

 

***

Gedin redogör i sitt sommarprat för vilka böcker man borde vänta med när man är femton och vilka man kan läsa nu. ”Salinger och Dostojevskij kan du läsa nu. Strindberg och Fogelström kan vänta.” Säger hon. Det handlar aldrig om rätt bok eller rätt författarskap. Det handlar om vem du är när du läser boken. En tid strök jag under allt i Kafkas dagböcker (det var samma jag som trodde att mitt hår lockade sig vid axlarna som Sylvia Plaths.) Jag förstår inte längre Kafka, eller jag menar, jag förstår inte längre mig genom Kafka. Han är som en förlorad gymnasievän. Vi utbytte tankar då men nu är han bara någon vars facebookstatusar jag aldrig gillar.

 

Virginia Woolf och jag var inte vänner på gymnasiet. Jag förstod inte vad hon ville mig. Mot fyren var, för mig, bara ett ordflöde som jag inte kunde bena ut. Några år senare fann vi varandra. För då hemsökte M mitt huvud och vad jag behövde då var ett ordflöde som jag skulle kunna ägna mig åt att bena ut. Jag läste i min säng om kvällarna och det kändes som att jag och det tummade biblioteksexemplaret flöt samman. Nu kan jag fortsätta att tänka vad jag vill utan att falla ned i ett bråddjup eller drunkna, för han är här och vakar över mig, tänkte hon. Det var sedan den här känslan jag i mitt liv försökte eftersträva. Känslan av att inte dö drunkningsdöden på grund av tankar och snö och ett för litet korridorsrum.

 

Det finns för många myter om läsning. Att läsande människor skulle bli smarta, ha ett stort ordförråd och ha lättare att känna empati. Jag är inte särskilt smart. Jag tänker långsamt men kommer ändå inte riktigt fram till någonting. Nina Burton har skrivit en briljant bok om kreativitet som heter Det muser viskat. I den visar hon hur många fler ord en person som kommer från ett högutbildat hem kan, till skillnad från en person som kommer från ett lågutbildat hem. Ni minns gammelfarmodern, bibliotekarien? Jag vek aldrig in översta hörnet på sidan så jag kan inte berätta den exakta siffran men det är en avsevärd skillnad. Jag tror inte heller att jag har lättare att känna empati eller sätta mig in i andra människors situation. Visserligen gråter jag när Mr Big lämnar Carrie i andra säsongen. Inte för att jag känner lukten av Carries Marlboro Lights utan för att jag själv nyss satt i min lägenhet och mumlade The exquisite pain of wanting someone so unattainable. Det är mig själv jag tycker synd om, inte Carrie.

 

En bokläsare är inte särskilt uppskattad. I maj 2013 skrev Therese Bohman på Expressens kultursida om hur det är att vara introvert. Bokläsare är ofta introverta. De samlar energi och finner ro tillsammans med Proust, Tikkanen och Lagerlöf. En bokläsare är sällan uttråkad och aldrig rastlös för finns det inte bokhyllor med olästa böcker i hemmet så finns det bibliotek och finns det inte bibliotek så finns det boklådor och finns det inte boklådor så finns det någon som i detta nu sitter på sin kammare och skriver en roman och finns inte den personen så finns det böcker att läsa om.

 

Bohman menar att introverta människor inte är efterfrågade i dagens samhälle, trots att introverta ofta är mer begåvade än extroverta. På arbetsplatsen efterfrågas inte de introverta. I jobbsökandet kommer böckerna vi läste inte hjälpa oss. Böckerna kommer inte ens hjälpa oss med kärleken.

 

***

Fiktionen och författarna gjorde att jag föll för dig. John Keats vurmande för skönheten och Sylvia Plath som föll för den svåra. Fiktionen gjorde att jag kunde torka mina tårar. Fiktionen kommer inte få mig att parafrasera Ester Nilssons ord: Du har tagit mig i anspråk. Du har varit inne i min kropp. Du tycker inte att det ger mig någon som helst privilegierad position där din integritet får ge vika och det liksom påligger dig att tala med mig om de handlingar du begår som drabbar mig så hårt att jag faktiskt har svårt att stå upprätt? Jag håller på att dö av den här ångesten. För fiktionen är identifikationen och Ester Nilsson blir mitt facit.

 

***

Mejlet jag fick avslutades: i vilket fall, det hedrar dig. Kanske gör det det, kanske inte. Fiktionen och läsningen torkar tårar ibland, ger oss vår identitet (”min identitet är en blandning av arv, miljö och alla de där böcker jag läst” som Jessika Gedin sa) och gör att vi ibland sträcker lite extra på ryggen för att vi har en fiktiv flicka bredvid oss. Men läsningen och fiktionen gör oss också tråkiga, självupptagna och grandiosa (vi blir inte författare i litteraturkanon bara för att vi kan citera Virginia Woolf, även om vi tror det.)

 

Duktigast på att skriva kommentarer denna vecka

http://filippaj.devote.se
filippaj
http://cheersarah.devote.se
cheersarah
http://alicem.devote.se
alicem
http://missofie.devote.se
missofie
http://annairene.devote.se
annairene
http://citrongul.devote.se
citrongul
http://shawtygetloose.devote.se
shawtygetloose
En gratis blogg fr�n Devote.se. Starta en blogg du ocks�.  http://evelinamaria.devote.se